Jörgen Dafgård
 
in English



Caprism – Concerto for Clarinet and Orchestra
2013

Esprit
2012

Clarinet Quintet – Whims and Wizardry
2012

Through Fire and Water
2011

Mahler Revisited
2010

Volo
2004/2009

Veils/Slöjor
1995/2005

Sinfonia No 1
2004

Mosaïque Vibrante
2000

String Quartet I
1993-1998

Tableau Vivant
1998

For the Sleeping – Dream Sonata
1998

Oktober
1997

My Garden – Like the Beach

1996

 
 

Konsertrecensioner     Skivrecensioner


Porträttkonsert: Vårens Tonsättare
Caprism - Concerto for Clarinet and Orchestra, Sinfonia No 1, Esprit
Berwaldhallen, Stockholm
Andreas Sundén
Sveriges Radios Symfoniorkester
Christian Eggen

Den naturnära mystiken ligger nära till hands hos Jörgen Dafgård. Men också den Stravinskij-pumpande rytmiken. När den malmöbaserade tonsättarens klarinettkonsert uruppfördes i lördags ingick bådadera. I det tresatsiga beställningsverket – skräddarsytt för stämledaren Andreas Sundén, tidigare soloklarinettist i Concertgebouw i Amsterdam – fick Radiosymfonikerna dessutom tillfälle att visa att det inte bara går att dansa efter Martin Frösts pipa.

Klarinettkonserten inleds med ett skarpladdat bleckblåsartilleri innan ett kringstrosande klarinettmotiv ger sig ut bland klipporna på inspirationskällan Capri. Första satsen når ett stup och sätter punkt med ett pizzicato innan stycket glider in i dimman och ett drömlikt tillstånd som upphävs av tredje satsens triolrörelser och tempoväxlingar.

Tonsättaren själv tänker sig 'en romersk fresk', men det räcker med att tala om ett välklingande verk med mittensatsen som vilopunkt. Sundén behövde inte heller ta till några knep för att ge solostämman karaktär och den norske dirigenten Christian Eggen visade fin känsla för dynamiken.

Nyskriven konstmusik har en tendens att få publiken på flykt, men Dafgård har den sortens gästfria tonspråk som gör att Berwaldhallen vågar bereda plats för ett helt porträttprogram med vårens tonsättare. Hans musik är fast förankrad i stadiga strukturer, men utan att bli kärv ens i ett strävare och formmässigt striktare stycke som 'Sinfonia No 1' med tillspetsade trumpetdetaljer och tilltagande polyrytmik.

… konsertens inledande stycke 'Esprit'… är skickligt orkestrerat med ett elegant utanpåverk… en minimalistikt anlagd "American in Paris"-musik."
Johanna Paulsson, Dagens Nyheter, 6 maj 2013




Veils/Slöjor
Berwaldhallen, Stockholm
Sveriges Radios Symfoniorkester
Manfred Honeck

Vårens tonsättare i Berwaldhallen är Jörgen Dafgård. Fredagens konsert inleddes därför med hans Slöjor från år 2000, en visuell musik som påminde mig mer om film noir än om orienten (eller var slöjorna nu kom ifrån). Det ska bli roligt att höra mer från honom.
Sofia Lilly Jönsson, Svenska Dagbladet, 14 april 2013




Volo
Berwaldhallen, Stockholm
Sveriges Radios Symfoniorkester
Jukka-Pekka Saraste

[Betyg 4 av 5 för konserten som helhet]

Konserten gav också tillfälle att bekanta sig så smått med vårens tonsättare Jörgen Dafgård, också i sig en expert på att både förena och hålla isär två musikaliska arv. Kvällens öppningsstycke Volo för stråkorkester präglades av rytmiska figurer i schwungfull dans, fint fångade i flykten över både stråkar och livets jäktande ekorrhjul.
Johanna Paulsson, Dagens Nyheter, 17 februari 2013

Personligt och storslaget

Klangerna tätnade efterhand i ett fredagsprogram som genom en lite udda sammansättning avvek från schablonerna. Vårens tonsättare i Berwaldhallen, Jörgen Dafgård, presenterades först med stycket Volo (2004), här i upputsad version från 2009.

Grundtonen är lätt, påminner om stråkserenader av Suk, Dvorák eller Tjajkovskij. Det motoriska flödet hackas upp, musiken drivs på av en markant fanfarliknande rytm i kombination med sekvenser. Det är sparsamt med legato, vilket dock förekommer i korta inflikade kantilenor som ger en viss 1800-talskänsla åt kompositionen.
Johanna Paulsson, Dagens Nyheter, 17 februari 2013




Esprit
Stadshuset, Sundsvall
Nordiska Kammarensemblen

Esprit på tre sätt

Ett sådant program borde många fler fått höra. Först två av kammarmusiklitteraturens stora klassiker och därpå ett uruppförande som förhoppningsvis i alla fall blir en klassiker för ensemblen. …

Jörgen Dafgård skrev en stor del av sin Esprit ute i naturen, men för mig blev den en stadsmålning som skildrar hur kvällen sänker sig över trafikens aldrig sinande flöde. Den börjar inte helt olikt Poulenc: samma lätthet, samma underström av svängig puls och någon sorts trygg, varm mjukjazzharmonik.

Men här blir det aldrig näsvist. I stället ger sig instrumenten ut på allt ystrare äventyr, bygger dramatik och naggande rytm à la Våroffer, bildar en myllrande hop, springer på varann ibland – men återvänder alltid till den trygga, sammetsmjuka skymningsstämningen. Det är fullt av effekter och vitsiga rytmer, som kan driva en musiker från vettet men som får publiken att gunga i stolarna och njuta; lika svårspelat som lättlyssnat. Ett stycke som vi hoppas få höra igen och som har sin egen esprit, sin egen livskänsla. Liksom de två andra."
Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning, 28 september 2012




Snösmältning
Stöde Musikvecka
Stöde Kyrka, Stöde
Lars Jönsson

Hög nivå redan första dagen

Jörgen Dafgårds lilla pianostycke Snösmältning tycktes måla slumpmässigt fallande droppar och ibland lite större sjok av snö som ger sig av från grenar och tak. …

Det var en helgjuten kväll för norrländsk musik, på samma höga nivå som vi lärt oss förknippa med musikveckan i Stöde. Och det bästa är att den bara har börjat.
Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning, 24 juli 2012




Through Fire and Water
Konserthuset, Malmö
Malmö Symfoniorkester
Daniel Raiskin

Ny fullträff för Jörgen Dafgård

Det är ett verk med en tydlig intressant melodik, intelligent bearbetad med klar linje och skicklig om än tung orkestrering. Från impressionerna i Mosaïque Vibrante har Jörgen Dafgård nu färdats mot kraftfull expressionism som nästan tar andan ur åhöraren. Liksom flera av Jörgen Dafgårds tidigare kompositioner kommer med all sannolikhet Through Fire and Water att ta plats på standardrepertoaren av nutida svensk orkestermusik.
Lars-Erik Larsson, Skånska Dagbladet, 19 februari 2011

Dafgårds lyckosamma dop

Jag tror inte någon igår var besviken. … Det fanns något så hederligt och okomplicerat som en "gerschwinsk" ton rakt igenom, en stor och stressig storstadston mot en stackars liten glad klarinettist, som morskade till sig allteftersom och lät de mogna vuxna trumpeterna ta över.

Varken för Sveriges radios symfoniker eller Kungl Filharmonikerna är ju Jörgen Dafgård en okänd entitet, och det ska bli väldigt intressant att följa styckets vidare äventyr. På egna (malmöitiska) och andras estrader. Detta var absolut inget engångsverk.
Ulf R Johansson, Kvällsposten, 18 februari 2011

I sitt partitur vrider han snabbt om startnyckeln, musiken rusar framåt, hela tiden driven av fast puls och rytmiska repetitioner. Överstämmorna rusar som i gångar, byter tvärt spår i en mycket tydlig harmonik där bastonerna ger en kliande förnimmelse av spänning. I stället för genom abrupta kontraster, sker utvecklingen inne i detta förlopp.

För mig känns Through Fire and Water nästan som första satsen i ett större verk. Löftesrik, inte minst för att Dafgård arbetar med orkestern, inte mot.
Matti Edén, Sydsvenska Dagbladet, 19 februari 2011

Eldprov ger mersmak

Den orkestrala formen för tankarna till senromantikens Richard Strauss – om än tillspetsad med den andra Wienskolans modernism snarare än alptoppar. Dafgård arbetar sig igenom olika klanggrupper, från en träblåsrik kolorit med relativ luftighet och rysk 1900-talsimpulsivitet mot pånyttfödelse ur ett lätt impressionistiskt vattendrag, mognad och ytterligare förtätning.

Ofta – inte minst i sin internationella hit Veils/Slöjor – har Dafgård skickligt lyckats förena ett något otidsenligt uttryck med samtia distans och relevans. Through Fire and Water är ännu ett stycke som ger mersmak.
Johanna Paulsson, Dagens Nyheter, 19 februari 2011




Mosaïque Vibrante
Konserthuset, Malmö
Malmö Symfoniorkester
Daniel Raiskin

Sparsmakat och njutbart från Malmö

Men efter pausen blommade konserten upp. Malmötonsättaren Jörgen Dafgård presenterade en reviderad version av sitt verk Mosaïque Vibrante. Jag har inte hört ursprungsversionen men det som nu uppfördes var i högsta grad njutbart: vårdat sparsmakat tonspråk med viss gallisk-impressionistisk touche och en tydlig linje genom hela kompositionen. Egentligen skulle aftonen bjuda på ett uruppförande av Jörgen Dafgårds Through Fire and Water, men detta fick skjutas upp. Det är något att förhoppningsvis se fram emot.
Lars-Erik Larsson, Skånska Dagbladet, 13 februari 2010




Veils/Slöjor
Konserthuset, Stockholm
Kungliga Filharmonikerna
Sakari Oramo

Vårens andra program i Konserthuset under tillträdande chefsdirigenten Sakari Oramo bar tydligt berättarens signum, med tre verk från Östersjöländerna Sverige, Finland och Ryssland. Kanske kan urvalet tolkas som en sorts credo – kombinationen var i alla händelser sällsynt lyckad och gav både dirigent och orkester möjlighet att bekänna färg.
     Inledningen med Jörgen Dafgårds Veils, en komposition som gick till final i brittiska Masterprize-tävlingen 2003, bygger stämningar med skira slöjor av klang. Men bakom programförklaringens avväpnande bild av ”älvdans” döljer sig ett eggande, hetsande väsen som snarare bär Lulus drag, virvlande ur en vals med doft av Alban Bergs Wien.

Dafgårds verk kontrasterades spänningsrikt mot det svenska uruppförandet av Magnus Lindbergs Violinkonsert (2006). …

… Fint utmejslade solistinsatser från flera av orkesterns blåsare, som märkbart uppskattade samarbetet med ett nytt dirigenttemperament.
Sofia Nyblom, Svenska Dagbladet 18 maj 2008

Sakari Oramo intar Konserthuset

Sakari Oramo har gjort sig känd för att arbeta mycket med ny musik, och den här konserten startade med ett verk från 1995/2005, svensken Jörgen Dafgårds (född 1964) “Veils“. De slöjor titeln syftar på är de dimslöjor som drar över de ängar och skogsgläntor, där älvorna dansar. Dragningen till saga och magi finns också i Dafgårds musik, och Oramos och filharmonikernas framförande lockar åtminstone mig till att försöka få tillfälle att höra mer av Dafgård.
Enn Kokk, enn.kokk.se 18 maj 2008




Veils/Slöjor
Konserthuset, Malmö
Malmö Symfoniorkester
Tuomas Ollila

Men orkestern hade rika möjligheter att visa sin klass under Tuomas Ollilas ledning. Jörgen Dafgårds Veils eller Slöjor utföll övertygande. Tolkningen var kanske inte lika impressionistiskt delikat som Manfred Honecks med Sveriges Radios symfoniorkester vid uruppförandet. I gengäld fanns en effektfull stadga och expressivitet under de tio minuterna. Titeln antyder ju lätthet, kanske något ogripbart. Tonsättarens handlag med kolorit och atmosfär resulterade i lyssnarvänliga kontaktytor. Hemligheten bakom slöjorna uppenbarades, ut bredde sig ett fantasifullt ljudlandskap arrangerat med klar tonsättarskicklighet.
Carlhåkan Larsén, Sydsvenskan 15 januari 2005

Lyssnarvänligt med vackert tonspråk …
Lars-Erik Larsson, Skånska Dagbladet 15 januari 2005




Volo
Palladium, Malmö
Musica Vitae
Petter Sundkvist

Att komplexiteten blir verkligt intressant först när den balanseras upp av enkelhet har inte varit någon favorittanke inom svensk modernism.
     Jag vet inte hur malmötonsättaren Jörgen Dafgård ställer sig. Han ter sig lite som en kameleont, brukar utforska en idé grundligt i ett eller ett par stycken för att sedan gå vidare.
     I det senaste verket, Volo för stråkorkester handlar det mycket om rytm. Musica Vitae från Växjö med Petter Sundkvist som dirigent förvaltar ett driv och en tydlighet i tematiken som omedelbart för tankarna till den ryska 1900-talsådran. Fläckar av feberaktig expressionism blossar också upp, men inte så att det börjar låta standardmodernism. Två arv förenas. Lyssnaren upplever detaljerna tack vare pulsen, och Dafgård har vunnit mycket i överskådlighet och uttrycksfullhet genom att på detta sätt skala bort och fokusera på rytmen.
     Gärna en fortsättning på denna linje, som också skulle kunna vara fruktbar för verk i lite större skala.
Matti Edén, Sydsvenskan 16 november 2004




Volo
Konserthuset, Linköping
Musica Vitae
Petter Sundkvist

... Beklagligt för dem som inte var där.
     Kvällen inleddes med Jörgen Dafgårds Volo, ett stycke präglat av skiftande och konturskarpa rytmiska figurer, där det också fanns dansanta drag. Iblad rent av lite jazzigt. Ibland med drag av visa.
     Framförandet präglades av den pregnans som verket krävde. Den närvarande tonsättaren vinkades fram av dirigenten och fick del av bifallet.
Per Olov Backman, Östgöta Correspondenten, 18 november 2004




Volo
Växjö domkyrka
Musica Vitae
Petter Sundkvist

Onsdagens konsert i Växjö blev ingenting mindre än en succé, och det på flera plan. … Konserten inleddes med ett verk av Jörgen Dafgård … Stycket innehåller en kraftfull dynamik med minimalistiska avsnitt där exempelvis altfiolen stod ensam mot celli och bas. Petter Sundkvist kompletterade med ett närmast studsande musikaliskt grepp som skänkte extra intresse åt stycket.
Åke Svensson, Smålandsposten 19 november 2004




Sinfonia Nº 1
Stadshussalongen, Sundsvall
Nordiska Kammarorkestern
Christian Lindberg

I sin introduktion till Jörgen Dafgårds Sinfonia Nº 1 berättade Christian Lindberg om hur han associerade verket med flera ryska komponister, däribland Alexander Skrjabin. I Dafgårds musik finns också en impulsivitet, en harmonik som i sina stunder påminner om den senromantiske mästarens hallucinatoriska musik, kanske särskilt dennes fantasi för piano, orkester och kör, Promethée, le poème du feu.
Björn Östlund, Sundsvalls Tidning 16 oktober 2004




Veils/Slöjor
Konserthuset, Göteborg
Göteborgs Symfoniker
Stefan Solyom

Med känsla för klangliga nyanser

... Storslagna scenerier, flotta klanger … Det finns djup och en sorts märgfull kraft i stråkklangen ...
Magnus Haglund, Göteborgsposten 20 januari 2001




Veils/Slöjor
Berwaldhallen, Stockholm
Sveriges Radios Symfoniorkester
Manfred Honeck

Skogsmystik. Jörgen Dafgårds nyskrivna verk finner stigar i övergivna trakter.

Utvecklingen kan man inte hejda, men ibland önskar man att den gått något långsammare. En period som gott kunde ha utrustats med en broms var det första kvartsseklet under 1900-talet. Då formades och förkastades stilar i sådan fart att många möjligheter lämnades oprövade. Man har exempelvis en känsla av att gränslandet mellan impressionism och senromantik, som under ett decennium beträddes av tonsättare som Skrjabin, Schreker och Szymanowski, hade stora förutsättningar att ge material till andra profilerade utforkare. Men upptäckarglädjen och avantgardet drev på och området övergavs snabbt.

En som uppenbarligen tagit på sig uppgiften att finna nya stigar i denna trakt är den 35-årige Jörgen Dafgård, åtminstone att döma av det stycke som utsetts till vinnande bidrag i Berwaldhallens kompositionstävling. Tonsättaren har velat gestalta ”en naturkänsla av närmast mystisk art”. För det syftet är det valda tonspråket naturligtvis lämpligt: här finns goda möjligheter att låta dagrarna skifta. Efter ett inledande gongslag formas en impressionistisk morgonstämning, som så småningom lämnar plats för mer nervöst laddade tillstånd. Det knappt tio minuter långa stycket är fint instrumenterat och försett med en vacker och konsekvent använd harmonik, men skeendena tycks mer lagda intill varandra än följa en musikalisk logik; eruptionerna kommer lika oförmedlat som hos Delius. Men Dafgård är i detta verk snarare skogsmystiker än trädgårdsmästare – vilket antagligen kan gå på ett ut då verkets tidsenlighet ska bedömas. Nyromantiken börjar hur som helst få fäste.
Thomas Anderberg, Dagens Nyheter 9 april 2000

Otidsenligt men nutidsförankrat

I kommentaren till sitt nya verk Slöjor ställer tonsättaren Jörgen Dafgård den intressanta frågan huruvida musik måste vara svår att lyssna på för att ha någonting att säga. Bakgrunden är att vårt samhälle som bekant översköljs av ”musik” vars enda syfte är att ”signalera, markera, sälja eller skapa rätt stämning” – kort sagt en musik som skall vara så lätt att uppfatta som möjligt, men inte för sitt eget värde, vilket rent av kunde bli till nackdel för funktionen.
     Frågan är naturligtvis retorisk, något som Dafgård också tycks komma fram till. Det handlar ju i konsertsammanhanget om attityder och om lyssnarens förväntningar, och den kompositoriska utmaningen ligger här i att ”skapa en kraftfull legering av form och innehåll”. Fredagens uruppförande av Slöjor, denna kväll tilldelat första pris i Sveriges Radios och Berwaldhallens kompositionstävling, presenterade Dafgård som en sentida naturlyriker som med den stora orkesterapparatens hjälp gestaltar ett närmast programmusikaliskt innehåll kring dimmor och dansande älvor.
     Alltså otidsenligt så det förslår men genomfört med en personlig accent som avslöjar upphovsmannens nutidsförankrade distans till vad som som annars lätt kunnat bli ett uppkok på senromantiska idiom. Formspråket är tydligt och påtagligt organiskt; även om verket kanske vunnit på en genomskinligare och mera differentierad instrumentation utnyttjades orkestern med känsla och fantasi.
Jan Kask, Svenska Dagbladet 10 april 2000

... vackert, lovande...
Gunilla Brodrej, Expressen 9 april 2000




Porträttkonsert
Rosenbergssalen, Malmö
Musiker från Musikhögskolan

Luftiga fraser med melodisk ådra

Jörgen Dafgård går i kompositionsklassen på Musikhögskolan – en lång och kvalificerad utbildning, som dock knappast leder in i någon lönegradsreglerad yrkesfålla. Vägen vidare pekas ut av två vägvisare: professionalism och personlighet: Undervisningen förmedlar kunskaperna och bidrar, när allt går som det skall, till personlighetsutvecklingen och mognaden i skapandet.
     Vid sin kompositionsafton i Rosenbergssalen på måndagen presenterade Jörgen Dafgård sju verk. Det fanns mångsidighet i de olika besättningarna: soloviolast, vibrafon/marimba-trio, stråkkvartett, pianosolist, brasskvintett, romansduo. Femton musiker, de flesta elever vid Musikhögskolan, gav kavalkaden färg och liv.

Programmet var inte upplagt enligt någon kronologisk modell av typen ”från ax till limpa”. Men en kulmen märktes likväl: Anna Arturssons och Conny Antonovs interpretation av den dramatiskt tänkta sången Oktober till text av Kristian Lundberg. Här blommade tonsättarens rika gestik ut i sångstämman samtidigt som pianot fick skimra impressionistiskt och förtäta diktens atmosfärer.
     Att all musik under aftonen föreföll idiomatiskt skriven för respektive instrument och exekutörer skrivs på professionalismens pluskonto.
     Personligheten gick i dagen i den särpräglade hållningen: man märkte tydligt att Dafgård har ett kärleksfullt förhållande till musikhistorien, samtidigt som han prövar sina alldeles egna kreativa visioner, där idéer kan födas och växa till exempelvis genom sinnesanalogier: vit-, blå- och orangefärgad musik (Oktober), eller ett stycke i form av en citron (pianosolot Vertigo, inkännande tolkat av Astri Jeanette Meen). Frågan är om sådana antydda ikonofonier bör leda tankarna till Erik Satie eller till Kent Olofsson, en av Dafgårds lärare.
     Förkärleken för den snabba gesten och den elegant flexibla krumeluren spårades överallt, och här hördes skuggan (för att nu fortsätta med analogierna) av både Satie och Anton Webern. Men mycket i Dafgårds musikaliska dialekt har ännu äldre ursprung. Utan att ta sin tillflykt till pastisch rör sig tonsättaren över romantikens vida fält. Han kan göra det i kraft av en som det synes naturlig känslomässig begåvning, där den melodiska ådran och de luftiga, fjädrande fraserna i goda proportioner förenas med kolorit och puls. Inom den ramen rymdes starka melodiska kontraster: Altviolinisten Erik Rings For the Sleeping (med högtalarförstärkt bandstämma), klangligt något överdimensionerad, och vibrafon- och marimbatrions Bärande vågor, en till intensiva fragment koncentrerad stråkkvartett och brass-stycket Sken med ceremoniell, högtidlig sonoritet.

Det hör till sakens natur att konserten inte kunde visa om Jörgen Dafgård vill eller förmår spänna sin visionära fantasis båge i större, sammanhållna former. Det vore emellertid mycket spännande om han med sin bevisade förmåga att gestalta psykiska sammanhang och att kalkylera musiken ville dra linjerna längre. Kunnandet, äktheten borde räcka långt.
Carlhåkan Larsén, Sydsvenskan 18 mars 1999

Ung tonsättare visar upp sig

På tisdagkvällen porträtterades en nybliven legitimerad tonsättare i Musikhögskolans Rosenbergssal: Jörgen Dafgård är hans namn, och sju verk för mindre besättningar stod på konsertens program.
     Tonsättare av Dafgårds generation har vanligen ett helt avspänt förhållande till det som förut var obligatoriskt, nämligen att vara spritt språngande modernistisk. Vad är det för fel på gängse ackord och melodier? Några obändigt ursprungliga eller krampaktigt pliktskyldiga djärvheter kunde således inte konstateras, men däremot en ihållande och mycket gedigen förmåga att komponera med en konsekvens och kontinuitet som var lika mycket strukturell som innehållslig. Alla verken uppvisade musik som tålmodigt odlade sitt material och målmedvetet växte ur sina förutsättningar.

Låt mig … stanna vid de tre verk som tycktes mig mest förtjänstfulla.
     For the Sleeping för viola och bandinspelad elektroniskt manipulerad viola utvecklas mycket suggestivt från en dov början mot en euforiskt svajande höjdpunkt. I Bärande vågor sekunderas en vibrafon av två marimbor. Spelfigurerna är ganska livliga, men de kuggar mjukt in i varandra och skapar ett mjukt böljande mönster.
     I den stort upplagda sången Oktober för sopran och piano har Dafgård skapat en fängslande syntes av rondoform och uttrycksmättad romans. Huvudepisodens nervösa pianokast och högspända sångstämma bildar utsökt kontrast mot slutets försjunkenhet i skimrande drillar. Här visar Dafgård att han äger ett ypperligt sinne för musikalisk karakterisering och harmoniska valörer.
Bengt Edlund, Arbetet 20 mars 1999




For the Sleeping – Dream Sonata
Fasching, Stockholm, KammarensembleN (elansluteN)
Henrik Frendin

En musik hittar hem

Jörgen Dafgårds nyskrivna Dream Sonata för altfiol och tape tillför välkommen psykedelisk kolorit till denna annars audiellt ”grafiska” genre. Altfiolen flyter som en yellow submarine i en klanglig bölja av vagt ostämda ekon från någon förlorad värld. Ett begåvat uppslag, där den surrealistiska kollisionen av omaka musikaliska material hade vunnit på en mer utvecklad form.
Camilla Lundberg, Expressen 11 april 1998




Delta
Blomdahlsalen, Växjö
Musica Vitae
Michael Bartosch

Tonsättarnas afton i Växjö

En över förväntan lyckad tonsättarträff lyste upp höstrusket i går i Blomdahlsalen i Växjö konserthus. ...
     Jörgen Dafgårds Delta för 15 solostråkar, upplevde jag som en skapelse där den intellektuella strukturkänslan gick hand i hand med det subjektiva, intima elementet. Kalla det dold romantism.
     Spännande kontrapunktisk berättelse i ständig metamorfos skapade estetiskt njutbara synteser, under det att uttrycksfulla solistiska inslag motsatte sig den amorfa klangmassans magnetiska tvång.
Ladis Müller, Smålandsposten 18 oktober 1997




Delta
Artisten, Göteborg
Musica Vitae
Michael Bartosch

Idéerna är ofta komplexa och spännande. … Jörgen Dafgårds Delta till exempel, är ett myller av omsorgsfullt vävda ”objektiva strukturer”.
Erik Rusch, Göteborgsposten 19 oktober 1997




Ariel
Pildammsparken, Malmö

The composer student Jörgen Dafgård represented Shakespeare’s Ariel as a water spirit in the form of vacuum cleaner hoses which blew air under a bridge. The air that rushed out gave rise to a bubbling sound and a jet-stream effect of motions. Beneath the feet of people out walking, the two ”dragons” flung themselves around in a never-ending dance, quietly and poetically. His crossover between music and visual art was one of the most surprising examples of a composer’s ability to create a work that functions visually just as well – as music. The experience of his work did not simply call for the need to categorise that experience.
Project leader Lars Ø. Ramberg, Yearbook, Malmö Art Academy 1997-1998




Chimes
Pildammsparken, Malmö

Vinden går i Pildammsparkens bokar och de spelar en melankolisk sång. En konstnär har hängt upp alla möjliga grejor som kan plinga och plonga i bokarna. Pensionärerna tittar på det och skakar förtvivlat på sina gråa skallar, sicket skoj.

[Bildtext:] Vinden leker. Vad är det som hörs i träden i Pildammsparken? Lampskärmar som vinden leker med. Det blir en fängslande sång.
Bo Börrefors, Skånska Dagbladet 30/8 1997


Untitled Document

 
 
Jörgen Dafgård har sedan han 1999 avslutade sin diplom-utbildning i komposition arbetat på heltid som tonsättare. År 2000 vann Dafgård Berwald-hallens kompositionstävling med orkesterverket Veils, som sedan dess har framförts vid ett dussintal tillfällen och även nått en topplacering i den inter-nationella Masterprize-tävlingen. Jörgen Dafgård har skrivit många verk på uppdrag av orkestrar och ensembler. År 2013 var Dafgård vårens ton-sättare i Berwaldhallen, där fem av hans orkesterverk fram-fördes under fem konserter. Bland annat uruppfördes Daf-gårds klarinettkonsert Caprism under en egen porträttkonsert med tre längre verk.